Homefree...

Skönt, skönt, skönt att vara hemma igen. Längtat hem trots att vi bara varit borta en vecka. Sol och bad och sol och bad och sol och bad. Jag lessnar ganska fort, fortare än jag tror själv faktiskt...

Madeira, sjukt vacker ö, det går nästan inte titta sig less på, men jag vill torftigt nog ha alla mina 'vanliga' saker på semestern. á-la-charter liksom. Konservativt, javisst. Framförallt saknade jag sanden mellan tårna och havets salta vågor och en och annan lite fisk att kika på. På Maderia finns inga stränder att tala om, bara branta klippor och avsatser.

Kunde ta sig för en hel del, men inget av det tilltalade mig (jo, en delfintur med katamaran till havs). Vandringar i all evighet, kvällsarrangemang med mat och dryck, kolla på ortens alla kyrkor osv osv. Nix inget för mig alltså.

Vandrade iofs flera dagar, på egen hand dock. Lyckades t om gå vilse och hamnade typ i 'de fattigas kvarter'  och kände mig lite halvstressad när jag insåg hur långt bort jag kommit egentligen. Tog genaste vägen ner för berget vilket var rakt genom nå´t slags område som delvis låg spöklik och öde och delvis var bebodda i nå´t väldigt beklämmande att se deras försök att skapa nå´t hemlikt av allt 'skräp' och 'bråte' som fanns tillhanda just då. Kartonger, trasiga trädörrar till tak, palmplad, rostig plåt mm mm

De e så´na gånger man verkligen har fog för att känna sig som en fet och dum västerlänning som gnäller över saker som dessa människor inte ens skulle reflektera en pisskvart över, som t ex att dragkedjan i väskan håller på och pajar eller att solbrännan som man just skaffat sig håller på att flagna bort. Daaaa --- dags att vakna upp och kolla sig mer omkring. De e jag INTE ensam om...

En jättetråkig sak har hänt. Å har avlidit av de skador han fick i olyckan tidigare i sommar. Det är sååå ledsamt och känns så orättvist. Precis nybliven pensionär med ett alldeles nytt liv framför sig med massor av glada och efterlängtade planer. Sörjer med dig I och barnen, den lilla schäfertiken inte att förakta. Undrar nog var hennes älskade promenadvän tagit vägen. Huga huga -- här sitter jag och bloggar, och en liten bit bort sitter en familj som är alldeles bestörta och förmodligen känner allt i svart just nu. Kramar till er!

         
0 kommentarer