Små barn, små bekymmer. Stora barn...
Sandra e fast besluten att inte sitta still och vänta på att nå´t roligt och spännande skall hända. I hennes närmsta planer ingår inte att jobba på den lokala butiken för att underhand komma fram till vad hon skall bli när hon blir stor. Vill att det ska hända grejer NU och ser till att de gör det. Bra inställning tycker jag. Jättebra.
Ända tills jag inser vad det innebär just nu. Med största sannolikhet drar hon till Cypern och Ayia Napa direkt efter skolavslut. Jaha. Nu vet jag inte längre. Det var lättare att hantera besluten hon tog tidigare. På den tiden det rörde sig om huruvida Barbiedockan skulle få klippa håret eller ej. Eller vilka byxor som verkligen passade till vilken tröja. Om man verkligen behöver spara nå´t av veckopengen. Lättare förr alltså.
Självklart, jag litar fullt och helt på henne och hennes beslut. Hon är envis och stark och klarar sig otroligt bra på egen hand. Men ändå. Kanske det finns IT-jobb på Cypern för mammor runt 30 år (haha, det känns mycket lättare att skriva än tiotalet högre). Värt att kolla :-)
Små barn och stora barn. Ingen skillnad, barn likaväl...