Popkorn och ett stort glas mjölk
Sandra dök upp här hemma idag, eller hemma och hemma, jag tycker ju att det här är hemma, men hon kanske har Åre som hemmabana nu. Nåja. Till middagen skulle vi busa lite med Ida som skulle dyka upp vid 17 som vi bestämt tidigare idag.
Vi dukade fram och lade en stor portion med popkorn på tallriken och till det drack vi mjölk. Satt där och käkade som om inget hänt när Ida kommer och skall sätta sig. Då när vi hoppas på en reaktion så ser vi bara hur hon sjunker ner på stolen och kikar på tallriken och börjar lugnt att äta! VA! precis som om hon bara kallt konstaterade "jahapp, idag har vi popkorn till middag" - inget mer och framförallt inget förvånande med det...
Men vad i... säger kanske en del om mina matlagningskunskaper och rutiner :-(
Det tråkiga med det är att dessa kunskapers skamfilade rykte då förstärktes genom en hembakad sockerkaka som jag gjorde senare ikväll. Helt enligt kokboken, jag lovar. Trots slaviskt följande av receptet så blev den mer smet och klet än kaka. Dessutom serverades Ida´s och mina lussebullar som vi bakade före jul och som inte är större än 6 cm och stenhårda (tokhett smält smör dödade jästen tror vi).
God smak är det men man måste doppa dem i nå´t varmt. Kaffet vet jag inte men kanske det oxå var paj, ingen sa nå´t, men tog nog när jag tänker efter ingen påtår :-| Inte så lätt å va gäst här i huset möjligen, nu är ju alla släkt med mig av de som fikade ikväll men det borde ju egentligen göra att sanningen skulle kunna komma fram helt onyanserad och förskönad. Alla åt och teg och kanske bloggar de nu på nå´n hemlig plats och skriver av sig om hur det egentligen smakade. *fniss*
Roffe har bokslutsvecka och sitter kvar i Åre och räknar och jämför debet med kredit och förhoppningsvis har allt gått ihop innan det blir fredag em och helgen kan spenderas med annat än jobb.
Lex å ja har åkt skidor, superduper skönt att vara ute men det finns lite att önska om skidornas undersida, där fastnar lite mer än jag har tålamod med.
Glömde förresten att berätta igår att Malin och jag såg en ren mitt i byn, mitt på 4ans fairway står en stor och ståtlig ren och käkar och mår gott. Promenerar sen rakt upp på vägen framför oss och kikar så där korkat som bara renar kan. Jädra skit han jag tänka innan hunden oxå uppfattade villebrådet. Lex satte av efter renen som var lite större, lite latare och lite mindre rädd än förväntat och sprang knappt undan. Hunden kom tillbaka jädrigt snabbt, läskiga djur de där renarna. Har aldrig sett en ren i byn tidigare... Min chef tyckte att vi skulle göra middag av honom, undrar om det är någon jägare i byn som tycker ungefär detsamma? Då lever den orädda renen inte länge.
Hola bandola, tack för ikväll
Kan precis se Ida komma hem till popcornmiddagen. Ha ha vad kul!
Jag måste förresten protestera om dina matlagningskunskaper... allt hemlagat du någonsin bjudit mig har varit smaskens. Eller har jag bara haft tur? :)