Bomber och granater

eftersom vi firade hemma alldeles själva så fick vi se en sak som vi blev bestörta av bägge två. Vi tog det ju jättelugnt och bara umgicks och mådde gott men i området bor många småbarnsfamiljer som firade med bomber och raketer redan tidigt på kvällen (säkert för att barnen skulle hinna se fyrverkerierna) och vi såg redan tidigt att Lex blev lite orolig och 'vankig' av smällarna.

Ju längre kvällen kom så blev hunden mer och mer stressad. Runt tolvslaget då alla fyrverkerier och raketer kulminerade så var hunden så stressad och verkligen jätteskraj. Han flåsade som om det vore sista andetaget och var mer eller mindre okontaktbar i ett par timmar. Fy vad ledsamt att inse att Lex förmodligen haft det så här alla nyår. Hans första år var pappa och mamma hundvakt men sen har han fått vara själv och vi har åkt iväg. Stackars hund! Skäms när jag tänker på hur han nog haft det. Vi har ju kommit hem längre framåt natten varje år och då har smällarna avtagit och därmed oxå stressen hos honom. Han blir ju alltid galet glad när man kommer hem och vi har inte sett någon skillnad på det sättet.

Nä, nu ska Lex inte behöva vara själv fler raketkvällar. Lilla goa vovven. Det var hemskt att se hur han förskte komma undan, klättrade upp i soffan (där han aldrig är) och försökte ligga bakom oss på soffans ryggstöd mot väggen. Förlåt säger vi till vovven idag, förlåt för att vi lämnat honom ensam tidigare.
Husdjuren
0 kommentarer