Tribute

Ingen lär ha missat det vid det här laget. Rubrikerna SKRIKER ut nyheten och innehållet i reportagen växlar mellan att glorifiera hela skepnaden till att förstärka den mediala bild av galenskap och freak som etsat sig fast i mer än 10 år nu. Michael Jackson är alltså död. Kan inte säga att jag fällt nå´ra tårar eller tänkt särskilt mycket på det här i min egen lilla värld.

Utan att ta någonsomhelt hänsyn till vad som hänt runt omkring honom de senaste 20 åren så har jag lätt att konstatera att han har gjort mycket bra musik. Min idol så där hysteriskt var han nog aldrig även om jag inser hans storhet på 80-talet. Jag stod aldrig och övade Jackson-mooves framför spegeln med en handske eller så... Lyssnade på hans musik gjorde jag däremot. Han har visst gjort en del musik efter sin storhetstid oxå, om detta vet jag inget.

Tidningarnas innehåll nu är helt omöjligt att följa i tron om att man skall bilda sig en schysst uppfattning om vem han var och vad som hänt under de år han levt förhållandevis anonymt (iaf musikmässigt). Nä jag nöjer mig med att konstatera att han gjort mycket bra musik som sagt, projektet att försöka förstå resten lägger jag ner. Vila i frid nu Michael Jackson.
Vardagsfataliteter
0 kommentarer