Helens Vardag

I går kväll hände en förfärlig skoterolycka med 2 unga killar från trakten inblandad. De gick genom isen med sina skotrar och en av dem kunde räddningspersonal få upp för vidare färd till sjukhus där han senare idag avled. Den andre personen är fortfarande försvunnen men befaras ha omkommit.

Facebook är alldeles full av kondoleanser och man påminns om hur omöjligt det är att skydda sina ungdomar mot alla faror och det blir tydligt hur många som berörs.  

Man vill så gärna frälsa sina barn mot allt farligt. Skulle gärna vaccinerat dem mot alla framtidens olyckor. Men. Det. Går. Ju. Inte. Det hjälper inte hur många gånger man tjatar alla försikighetsfraser: "kör försiktigt", "var rädd om dig", "åk inte på isarna", "klättra inte för högt", "cykla inte utan utan hjälm". Det hjälper verkligen inte, det kan hända ändå. 

Läser (också på Facebook) där en av personerna i sällskapet som var med om olyckan skriver

 "två unga vänner har gått bort i en tragisk olycka. kommer aldrig att glömma deras förtvivlade rop på hjälp och höra hur de kämpade i det mörka kalla vattnet." 

Så jobbigt att läsa de orden, så hårt, även om jag självklart helt logiskt ändå skulle kunnat föreställa mig att det var just så det var så var det skrivna orden så tuffa att se och jag läser dem om och om igen

http://op.se/lanet/krokom/1.4369988-tva-personer-i-vattnet-efter-skoterolycka-en-befaras-ha-omkommit