Avsked

Mitt i natten, har precis gjort klar delar av kistdekorationen till svärmor imorron och väntar på att stor-tjejerna skall ha hämtning. Kul att de kommer hem även om anledningen är ledsam.
 
Gruvar mig inför morrondagen, ett definitivt avsked och tunga kyrkklockor som skapar rysningar av obehag. Säkert många som tycker att det är fint men jag känner samma jobbiga känsla varje gång oavsett tillfälle. Begravning, dop, vigsel eller julotta. Det där kling-klangandet framkallar ingen behaglig känsla.
 
Tänk att det nu gått en månad sedan hon lämnade oss, det har gått både fort och långsamt på samma gång. Tankarna är fortfarande på samma plats och lika ofta varje dag men det går att hålla tårarna på insidan ögonlocken numera. Inte alltid men nästan.
 
 
0 kommentarer