Ett helt år
Den är här nu. Årsdagen. Det är idag ett helt år sedan svärmor somnade in efter ett hastigt insjuknande och en kort sjukdomsperiod.
Ett helt år. Både kort och långt men framförallt tomt och väldigt konstigt. Svårt att ta in fortfarande. Nästan var vi än är och i vilka situationer vi än befinner oss så finns tanken där. Vad hon skulle sagt, gjort eller tyckt osv.
När vi satt på den nybyggda altanen i somras... den skulle hon gillat
När vi plockar bär eller svamp i skogen... då skulle hon velat vara med
Älgolycka en tidig morron förra veckan... då skulle hon ringt och varit orolig
Auktion i Ås för någon helg sedan... då skulle hon varit med
osv...
Tanken vilar i att hon har det bra i himlen, hon fixar och donar. Som vanligt.
Vid det här laget har hon nog fått ordning på alla änglarna däruppe. Det har spelats bingo många gånger, en hel del festligheter med god mat och skön musik har de hunnit med. Hon har hittat nya vänner samt även anslutit till några gamla.
De har det roligt och glatt... hon stickar strumpor framför tv-sporten på kvällarna och bakar lite tunnbröd om andan faller på. Tittar ner på oss med vaksam blick och oroas lagom mycket. Ler lite åt att svärfar både bakar och lagar mat, kokar sylt och saft här nere. Ler lite med värme i hjärtat när han bläddrar i receptboken och letar fram något av hennes favoritrecept.... Hon har det bra.
Vi har det också bra. Trots allt. Dagarna går och tomheten finns kvar, den minskar nog aldrig men de smärtsamma ögonblicken har blivit färre...