Midsommarmorron i moll

Jag vet att det är Midsommarafton, det ska vara tjo och tjim, inlagd sill och jordgubbar. Allt enligt tradition. Det kommer det bli här xå idag men först några minuters eftertänksamhet.
 

Tankarna vill inte släppa, de hänger sig kvar från gårdagkvällen då och jag och Malin hängde i uterummet och mådde gått. Samtalade om ditt och datt som vanligt och kom snart att prata om två fina barn som vi inte sett eller fått prata med på väldigt väldigt länge.

Vi gör ofta det, pratar om dessa fina barn och den situation de lever i, alltså.

Lika bestörta varje gång. Besvikna, ledsna och faktiskt också arga många gånger.

Det finns en förödande mur runt dem, uppsatt av den ena föräldern vilket är vad som skapar den här märkliga situationen.

Så många turer och märkliga utspel, så många konstiga förklaringar och handlingar skapar lika många frågetecken.

 

-Vad var sant i alla historier som berättats?

-Var något ens sant?

-Vad har berättats för barnen genom alla år, hur mycket av det som berättats har varit sant?

-Är det detta berg av lögner, lögner och ännu mera lögner eller vinklade halvsanningar som gör det svårt att kunna ha någon kontakt med alla oss? En rädsla för att hamna i en situation där förklaring krävs osv?

 

Det sista frågetecknet är min huvudteori om varför detta pågår, att berget av lögner och vinklade halvsanningar skapat en omöjlig situation och det därför är enklare att stenhårt hålla kvar vid dem.

Den känslan kan jag förstå. Jag har väldigt många frågor och funderingar jag skulle vilja få svar på. Det finns fler och andra som har ännu mera frågor att få svar på. Förstår att det då är nästan omöjligt att möta alla dessa människor. Därför är detta lättare att leva i. Den fortsatta lögnen. vad jag inte förstår är hur det är möjligt att låta denna situation helt och hållet styras genom eller på bekostnad av barnen. Sina egna barn.

 

Någon ser till att domar som skall verkställas inte praktiskt kan göra det, någon ser också till att omöjliggöra minsta möjliga kontakt. Någon håller sig själv och barnen undan för ALLA andra, nära eller mer i ytterkant som vill umgås, som vill ta del av barnens värld. Som det var tidigare. Som det var innan allt det här. Som inget hellre vill än att få:

 

Fira födelsedagar. Krama. Ivrigt heja på vid fotbollsmatcher. Önska god jul. Höra hur det går på skolan. Skratta med. Krama. Tårögt titta på vid skolavslutningar. Cykla och köpa glass. Krama. Trösta ledsna tårar. Vinka till. Krama

 

Den absolut enda trösten i detta är att dessa barn blir stora, tillräckligt stora för att själv välja sina kontakter. Då kommer de förstå. Då kommer de få veta hur fel så mycket av det här har varit.

 

De kommer få veta alla detaljer om hur olika situationer i verkligheten gått till. De kommer tillslut att förstå att det finns en förälder som aktivt skapat detta avstånd. De kommer förstå vilken smärta och frustration som funnits här hela tiden. De kommer få veta det som jag redan är övertygad om att de vet, att en förälder aktivt VALT att skapa detta tillstånd. Det ger en viss sinnesfrid. Ändå.

 

GLAD MIDSOMMAR TILL ER ALLA, EN SÄRSKILD MIDSOMMARKRAM TILL DE TVÅ FINA BARN SOM VI INTE SER RUNT MIDSOMMARSTÅNGEN. I ÅR HELLER.

9 kommentarer
Ove Sundberg

http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning

Kan detta beteende känneteckna den våldsdömde föräldern?
Men de är väl lögn de med?

Anneli

Åren går, hur detta kan fortgå är något av en gåta. Precis som du säger så kommer tiden tillsist ikapp och kontakt kan skapas

Malin

<3

Anonym

Så det är "ett berg av lögner" som ger en tidigare ostraffad person 18 månaders fängelse och den ljugande föräldern skyddad identitet... Troligt!

Malin

Vad som inte bara är troligt utan helt sant är att det finns många utfall/uttalanden som varit lögn. Troligen inte alls allt, men en hel del. Eftersom flera av dessa lögner omfattat mig själv (och jag därmed mycket väl känner till den verkliga sanningen) blir det svårt att förlita sig på andra delar av andra historier. Detta är inga rykten eller hörsägner, det kommer från mig, förstahand. Det är ingenting som någon eller något kan ändra på, vissa delar har varit lögn.

Ove Sundberg

Försvara en man som är dömd för Kvinnofridskränkning och misshandel på ett barn är för mig obegripligt, hoppas för allt i världen du själv slipper utstå det själv.

Helen

Detta kommentarsfält är inte avsett att tjäna som forum för utspel av den här typen. Ingen kommentar (grundad eller ogrundad) kommer heller ändra på det faktum som hos mig kvarstår. Det som sker är framförallt olyckligt, förtvivlat och förgörande men också märkligt. Mycket märkligt. Den här diskussionen behöver föras på en bättre plats i ett bättre forum. Vidare kommentarer nu kommer plockas bort

Malin

Att kunna argumentera för sin sak kräver för det första att kunna stå för det som sägs (ett alias är dessutom meningslöst att använda när IP-adress avslöjar vem som står bakom iallafall). För det andra en insikt i och förståelse för vad diskussionen egentligen handlar om. Allt annat är bara slöseri med tid och dessutom pinsamt. Ingenting i varken inlägget eller mina kommentarer handlar om den dömda mannen eller något försvar av honom. Just den här gången handlar det om oss alla andra, vi som varken gjort fel eller blivit dömda. Oavsett vilken information som kommer att utvinnas i framtiden kvarstår fakta. Alltså inget förhandlingsbart, kanske, eventuellt eller lite luddigt. Vid fler än ett tillfälle har historierna varit lögn. Lögn. Hur mycket du än vill, så kan du inte ändra på det. De har redan blivit sagda. Så, för all del, var har du dina argument nu? Inser du att du tappat ämnets fokus? Läs inlägget igen. Vi älskar och saknar barnen. Hur vill du bemöta detta på ett konstruktivt sätt? Varsågod, "Ove". Sätt igång.

Micke

Ett par troll här som det ser ut. Inget att fundera på. I min familj har vi gått igenom ungefär samma sak och det har varit otroligt slitsamt. Många tårar har trillat. Allt är ganska bra nu så ge inte upp. Det kommer ordna sig. Kram Micke och Linda

Svar: Vet ju det Micke, skönt att höra att det gått framåt. Länge sen sist men det börjar ju närma sig Yran så vi kör väl en Marité-kväll enligt tradition :-D Kram
Helen Hedin