Helens Vardag

 

 

 

Hur ska vi klara oss nu. Hur ska vi kunna gå vidare utan finaste morbror Ove. Så ledsna står vi här, tafatta och chockade, med tårarna strilande ner för kinderna i en aldrig sinande ström. Detta fick inte hända, det skulle ju gå vägen. Du skulle ju komma tillbaka. Tillbaka till alla som älskar dig så gränslöst. Hjärtat blöder...

 

Alla minnen som står på kö i mitt huvud, alla roliga episoder, allt skoj och bus och alla härliga samtal. Det kan inte bara ta slut så här. Det gör för ont, är för svårt. Svårt att tänka framåt. Utan dig. 

 

Är så mycket jag önskar att jag för länge sedan redan berättat för dig. Nu hoppas jag innerligt att du ändå förstått hur viktig du är och varit i mitt liv. Finaste finaste morbror Ove. 

 

Tack för barndomsminnen i Östergötland och här hemma i Jämtland. Tack för alla bus och hyss som du i smyg hejade på oss att göra fast 'moffa' var sträng och tyckte att barnbarnen gott kunde lugna ner sig lite. Tack för alla turer till Klingervattnet där vi barn låg på överslafarna och tjuvlyssnade till kvällsdiskussioner och kortspelssnack. Tack för bilturer med en hög av ungar längst bak. Utom i bubblan förstås, där fick vi stå i rad för att rymmas <3 

 

Tack också för alla diskussioner vi senare haft som vuxna. Alla fika-stunder i torpet. Tack för den fina morbror Ove du alltid varit också för mina barn och slutligen också  T A C K  för din humor, glimten i ögat och för alla hjärtliga skratt <3  Allt har jag kvar i minnet. Så länge jag minns finns du tydligt kvar. Livrädd att mista ett endaste ett av dem. Minnena. 

 

Men vad händer nu?

Antar att det finns att göra där uppe i himlen. Om inte annat kommer du att se till att det händer något. Hela tiden. Kanske är det något barn som vill åka 4-hjuling. Helst snabbt så det kittlar i magen. Eller så vill någon åka båt, också snabbt förstås. Gärna också vattenskidor, men bara om du kör. 

 

Är det en fin sommarmorron så är det möjligt att det vankas båtfrukost. För det finns väl både kobbar och skär i himlen va? 

 

Du tar med några 'gubbar' på fiske gissar jag. Till nån fjällsjö. Fjällrödingen skall fångas. Tillbehör blir en och annan skön fiskehistoria, skarvad förstås och ett gapskratt på det sen. 

 

Sportkanalerna på tv:n används flitigt också, allra helst fotbollskanaler. Åtvidaberg spelar. Nästa säsong spelar ÖFK i Allsvenskan och de matcherna missar du knappast. Det finns säkert fina läktare. I himlen är allt fint hoppas jag. Jag hoppas också att det finns ett fint torp där någonstans. Ditt torp. Där du grejar på lite lagom mycket. Kokar en kopp kaffe och sitter ute i solen och mår gott mellan varven. Tjuväter ett wienerbröd också. När ingen ser. Smulorna på tröjan avslöjar dig såklart. Som vanligt. 

 

Så oerhört tomt det blir nu. Det skrattas mycket mindre. Iaf här. I himlen lär det bli rätt så livat nu. Där skrattas det högt och ordnas med festligheter. Alla är bjudna. Och i dörren står du och tar emot. Med en varm välkommen-kram. 

 

Jag tänker att vi ses igen... Då ska vi spela kort i Klingervattnet, fika i torpet och åka båt till Utöarna och bada. Igen. Tack för allt Ove <3 Vi ses!