Dominant

Helgen har passerat revy och vi har hunnit in i en ny vecka. En superhärlig helg med inslag av middag med vänner, spa-dag och igår en träningsdag. MEN det som sitter kvar i medvetandet är en incident på badhuset. En otrevlig situation som jag inte riktigt kan släppa tanken om. 
 
Jag simmar ganska regelbundet, även om det varit rätt tunnt de sista 3 månaderna, men innan det, låt säga minst en eller ett par ggr i veckan. På badhuset har jag vid flera tillfällen noterat en tonåring som uppenbart är där för att träna för tävlingssammanhang. Har noterat tjejen som kör på oftast med vad jag trott är hennes tränare men anat kanske xå är hennes mamma. Oavsett så har jag sällan eller aldrig hört henne få beröm för sin insats eller sina resultat för den delen. Vid några tillfällen så har det varit en man som uppfört sig som hennes 'coach'. Det är vid dessa tillfällen jag reagerat och noterat hur mycket negativ kritik den här tjejen får utstå. Ett riktigt dåligt uppförande av en vuxen person oavsett, men alldeles särskilt mot ett barn. 
 
Igår var både mannen, ett mindre barn, kvinnan och då den här simmande tonåringen där när jag kom. Utöver dessa är det då jag samt ytterligare en person i banan intill. 
 
Mitt pass varade i 30 minuter och under hela den tiden får den här tjejen utstå enbart negativ kritik och som jag uppfattar det ren förnedring, främst från hennes manliga 'coach' (pappan?). Det är fraser som 'du har inte en chans', 'du är inte i närheten', 'gör NÅNTING bra nu' osv. Detta pågår konstant samtidigt som mannen dessutom kör samma typ av resonemang mot ett mindre barn i deras sällskap. Det mindre barnet försöker hålla sig sysselsatt under träningstiden och är inte på något sätt störande. Inte alls. Ändå domderar denna man (pappan?) med otrevlig attityd i omgångar. 
 
Har tänkt flera gånger tidigare att jag borde säga till den här tjejen att jag tycker att hon gör en bra insats och att jag tycker att hon är duktig osv utan att ha kommit till skott någon gång. 
 
Efter mitt pass kliver jag återigen ur bassängen utan att göra någonting åt situationen som jag finner helt orimlig och går bort mot omklädningsrummen. Någonstans där ångrar jag mig och tänker att jag måste för tjejens skull säga min mening om hur de behandlar henne. Att visa att det inte är OK oavsett situation. Går alltså tillbaka. Med darriga ben skall tilläggas. 
 
Vad som utspelar sig sen är kronan på verket så att säga. DÄR slutade mina funderingar på OM jag skulle låtit bli att säga något överhuvudtaget. Fy vilken otrevlig människa, vilken diktator och tyrann. 
 
Går alltså tillbaka och säger att " jag kan inte gå härifrån utan att säga att jag tycker att du behandlar henne respektlöst och kränkande"   varpå  han hastigt reser sig upp och ställer sig nära nära och skriker "är du klar nu! Är du klar nu!"  "Kan du skriva ner det där på ett papper så ska jag läsa det om och om igen!!!" Och kör sen samma repliker i repris oavsett vad jag säger. 
 
I det här läget gör kvinnan ett liknande  utspel, med gestikulerande armar och högljutt skriver "Å herreguuuud! Inte nu igen!!!!!" Då jag frågar vad hon menar med det  och om det alltså är fler som reagerat så får jag inget relevant svar. Enbart "du känner inte oss, du vet inte på vilken nivå hon tränar.... osv"  
 
Påpekar att det inte spelar någon som helst roll om hon är här för att ta simborgarmärket eller träna på elitnivå. Det är hur hon blir bemött när hon kämpar på längd efter längd och bara får skit för det som jag reaget på. 
 
Mannen tjatar på med sitt "Är du klar nu!" på sitt hotfulla sätt. Här börjar jag gråta. Va fan liksom. Varför då! Blir arg på  mig själv i efterhand. Skulle bitit ihop och argumenterat för hela saken, nu känns det som jag lik förbannat gav upp på den här tjejens rättighet att slippa bli tilltalad och behandlad på det sättet. På vägen tillbaka försökte jag få kontakt med tjejen (som är kvar i bassängen) för att säga att jag tycker att hon jobbar på bra osv, varpå mannen skriker till henne 'Kör nu! 1-2-3 KÖÖÖÖÖÖR!' som för att återigen befästa sin dominanta ställning. 
 
Fy så olustigt alltihopa, tänker på tjejen och funderar på om hon ens ville vara där och träna simning eller om hon inte kunde säga ifrån.
 
BUU för den här typen av människor, tack och lov träffar jag inte på dem särskilt ofta. Hoppas också att just den här tjejen har det bra och att det finns fler bra personer i hennes närhet än dåliga och att hon trots at
 
 
 
 

Det var inte igår...

Som jag gjorde ett blogginlägg från datorn, det sker mest från mobilen, de gånger det överhuvudtaget sker alltså. 
Ser att blogg.se har en del övrigt att önska på redigeringsmöjligheterna. Ett jädra bök om man råkar använda en bild uppladdad från mobilen. Den blir helt orimligt stor på datorskärm och stökigt att ändra som sagt. 
 
Nä, det blir nog bara ett tillfälligt inhopp den här vägen  :-)
 
Jul och nyår överstökade här hos oss i Ytteråskogen. Mannen vill slänga ut julgranen men jag försöker idogt motivera en stunds existens till. Är inte klar med myskänslan runt alla jul-prylar och belysningar men granen barrar rätt hejdlöst så jag gissar att det blir svårt att motivera den längre än helgen trots allt. En får se...
 
Annars är man tillbaka i jobb-lunkets vardag, inga konstigheter och ute har vi massor av snö och iskallt. -22 just idag så det blir ingen tur i skidspåret. Funderar på en tur på gymmet istället, likt igår, men vi var inte direkt själv där om man säger så. Att köa för maskiner och löpband är inte så peppigt, jag vill mest dit, göra min grej och sen dra därifrån nöjd med mig själv  :-)  
 
Torsdag imorron och snart helg, går snabbt det här, som vanligt. Helgen oplanerad ännu, en tur till stugan står på önskelistan men om det kyliga vädret håller i sig så får det vänta till längre fram. 
 
Ungefär så. Slut på uppdatering. På återseende
 
 

RSS 2.0
Follow on Bloglovin