Min finaste vän

Så kom den dagen, den allra sista dagen som jag så länge oroat mig för. Min allra finaste bästa vän behövde få somna in. Efter ett kämpigt sista dygn var vi tvungna att säga hej då och det gör så ont och hjärtat blöder. 
 
En sista lunchpromenad, vår vanliga tur ner till sjön för ett dopp och lek i vattnet. Några pinnar att tugga på och någon fågel att skälla på. Som vanligt <3  
 
Jag vet att jag borde vara tacksam och glad för 14 år och 2 månader av villkorslös kärlek, sällskap och massor av minnen tillsammans. Jag vet det, men ändå är det så svårt hålla det svarta hål av saknad borta. För att det skall bli rimligt att uthärda så är min förhoppning att det finns en fin plats där vi får mötas igen. Nya promenader, nya smörgåsar till kvällsfika och nya stunder av soffmys. Att få dra fingrarna genom hans fina päls och titta djupt i hans vackra bruna ögon som med åren blev så oändligt utrycksfulla. 
 
Älskade finaste Lex, ingen är som du och det är så tomt utan dig här hemma, men vi ses igen. Vi ses igen och då ska jag återigen viska i dina öron hur enormt älskad du är  <3
 
 
 
0 kommentarer