Dagar som gått
Nyligen har vi passerat All-helgona-helgen och vi åkte till kyrkan en fin och kall vinterkväll för att höra svärfars namn läsas upp bland de vi misst under året. Det är så konstigt detta med begreppet tid och hur det kan förvrängas från gång till annan. Kort tid blir lång och lång tid kan bli kort. I olika perspektiv.
Var det verkligen detta året som vi stod där och tog farväl, var det verkligen inte längre sedan? En relativt kort tid som blivit lång. Tänker att han de har det fint, svärmor och svärfar. De stökar på som vanligt och har fullt upp med allt möjligt. Tittar hit någon gång ibland, skrattar och ler åt dråpligheter som händer här. Svärmor oroar sig för att alla kör för fort nu när det kan vara halt och dåligt väglag. Ringer och kollar för säkerhetsskull, att alla kommit fram.
Det har gått ganska precis ett år sedan finaste morbror försvann iväg. Det är mycket som sitter kvar i minnet av just det telefonsamtalet. Jag sitter på läktaren och kollar på fotboll, öfk´s sita match för säsongen och de har strax innan fått veta att de gått upp i allsvenska inför nästa säsong. Tänker faktiskt att vi ska gå på just det, att vi ska se dem tillsammans nästa säsong. Så blir det inte. Minns så tydligt hur långt det var till bilen och hur jag ansträngde mig för att inte gråta och hur fulgråten fullständigt tog över när jag väl nådde fram. Overkligt.
Mycket har hänt trots allt, det gör inte så där vansinnigt ont att tänka, det blir de tokiga, roliga, glada minnena som finns tydligast. Ett år har gått, och jag tänker på dig ofta ofta. Älskade morbror <3
