På plats

Sådärja... pust stånk och stön. 700 kartonger, 35 vändor med bil/buss/släpvagn och oändligt många konsumkassar senare så är vi alltså på plats i nya bostaden. Skönt!

Det är fantastiskt vad mycket saker det kan bli i en tom lägenhet. Jag har kört 2 hela bilar med 'ingenting' hittills. Jösses.

Nåja, jättemysigt har vi det, vedspisen är  proveldad och adventljusstakarna på plats. Det räcker gott.

Lyckades dessutom få lite snö till 1a advent, visserligen på väg bort nu, det stormar och är varmgrader dessvärren

Bilder sen, just nu kan ni googla på "Beirut" eller "Jordbävning" så hittar ni oss


Gnatt på er!

Jomennuså

Hemmajobb idag igen. Lyxigt värre...

Har hittills den här veckan kunnat pricka av ett par grejor till på flyttens att-göra-listan. Check på kökslådor, sovrumsfönster och garderober samt stortoan.

Nu ska jag kasta mig in nästa punkt, Idas sovrumsfönster. Har plockat, pysslat och städat, skurat och gnott massor senaste tiden men inser att det ändå är massor kvar. Massor massor massor

Apropå flytten så har vi väntat på ett preliminärbeslut i en fastighetsavstyckning i evigheter. Eller iaf sen i september. NU är den klar, i grevens tid får man säga. Började bli beredd på att hyra in oss i något tillfälligt boende samt magasinera bohaget under väntetiden.

NU efter några ovanligt snabba myndighetsbeslut/besked är det äntligen klart så på fredag hoppas jag att vi får nycklarna och kan börja flytta in på riktigt.

Väldigt trevliga och vänliga säljare har gett oss möjligheten att fylla ett garage med prylar från förråd och annat. Tro mig. Garaget är fullt. Var kommer alla grejor ifrån. Ändå hafver vi då afrensat mycket.


Jomennuså, kanske vi kan få upp en adventsstjärna och dricka lite glögg på plats i nya bostaden  :o)

Norrländska

Liten berättelse så här på kvällskvisten. Den här har jag hittat hos Ejmis

Tre killar gifte sig med varsin tjej. Den första gifte sig med en skånska och sa till henne, när jag kommer hem från jobbet ska huset vara städat och klart. Första dagen såg han inte någonting, men andra dagen var huset städat och fint.

Andre killen gifte sig med en stockholmska och sa till henne, när jag kommer hem ska huset vara städat och tvätten fixad. Första dagen såg han inte någonting och i...nte den andra dagen heller, men den tredje dagen var allt klart och fint.

Tredje killen gifte sig med en norrländska, han sa åt henne, när jag kommer hem ska huset vara städat, tvätten fixad och maten stå på bordet. Första dagen såg han inte någonting och inte andra eller tredje dagen heller, men på fjärde dagen kunde han se lite grann på vänster öga och röra högerhanden så pass mycket att han kunde göra sig en macka…


Dagens Lex

Hunden har ju med åren plockat på sig fler och fler rättigheter och privilegier. Eller i hans egen begränsade värld tror jag de uppfattas som rena självklarheter. Inget snack liksom.

Som ett par exempel kan jag nämna att han väljer själv vilka vägar vi skall gå samt lika ofta vilka vägar vi INTE skall gå på promenaderna. Ibland också OM vi ska gå överhuvudtaget. Tvärstopp kan det bli och han är rätt envis. 

Han tycker inte heller att han måste sitta bak i 'skuffen' på bilen. Nix den e för hundar. Han hoppar över och lägger sig i baksätet istället. Såklart. 

Frågan är om han inte tog priset just ikväll. Jag sitter framför TV:n och Idas stora godispåse står mitt på rumsbordet. Lex kommer från matskålen i köket och går förbi mig. Tar godispåsen i munnen och går iväg med den. Va f***n?!! Blir alltid lite sötsugen efter maten eller?

Om det är någon som tror att han skäms över tilltaget så tror ni fel. Nänä han försöker ta tillbaka påsen igen. 
 

PhotoShop-stopp

Börjar närma sig flytt och PhotoShop-maskinen här hemma skall ner i en flyttlåda och jag håller tummarna för att den är frisk nog att klara en uppstart igen. Har krånglat en del med blåskärm och annat.

Telefon (och bredband) uppsagt från den 19:e vilket var igår. Antar att det händer på riktigt imorron måndag.

Bloggen kanske inte lämnas helt åt sitt öde men lär bli utan bilder och det är så astråkigt som det bara kan bli så av den anledningen lär inläggen inte hagla direkt.

Nåja, mer flyttstök åt folket och jag smyger runt och packer saker i lådor. Tyst för att inte Pixel skall oroas med häftiga ljud här hemma.

Ha en bra söndag alla!

Älskade fina

Det här inlägget blir svårt att skriva utan att igen och igen gripas av ångest och tårar. Jag har ältat och ältat detta nu så att min familj tycker att jag är jobbig och tycker att jag skall glädjas åt det som är här och nu och det borde jag verkligen. Det borde jag. Ännu lever så mycket OM och MEN i mitt huvud och jag har verkligen jobbigt att få bort detaljerna ur mitt huvud. Detaljer av ljud och synintryck för evigt loopande runt runt i mitt huvud.

Har också funderat på om jag ens skall skriva om händelsen men kommit fram till att så blir det.

Lång läsning kommer här...

Var i Sälen större delen av förra veckan, och katten som gick ut i lördags em ville inte komma in innan jag åkte på måndag morron. Det är egentligen bara Ida som brukar få henne att komma skuttande såna här gånger men hon har i stort sett varit helt utan röst och inte kunnat göra sig hörd.

På torsdag em efter maten tog jag hunden och gick ut och lockade på katten som så otroligt många gånger tidigare. Ropade och ropade, lyssnade och lyssnade. Ingen katt. Gick en runda och gick sen tillbaka efter det vi kallar 'landsvägen', dvs den trafikerade vägen som går till och från vår by.

Jag lockar på katten även nu, vilket jag ALDRIG ALDRIG någonsin brukar göra förrän sent på nätterna. Ingen katt och jag går vidare hemåt.

En bil kommer bakom mig på vägen, en hög smäll, kraftig inbromsning på den glashala vägen och jag hör tvärnitande däck, blir rädd att bli påkörd för i den sekunden tror jag att bilen fått punktering och att föraren inte längre har kontroll över situationen... Hoppar ner i diket med hunden.

Bilen växlar upp och drar iväg och i den sekunden inser jag vad som egentligen hänt, vänder mig om och ser fina lilla Pixels ögon blinka som reflexer i natten.

Där, exakt där tappar jag allt förnuft, skriker rätt ut i luften och springer för allt vad jag är värd därifrån. Hemåt till Roffe. Skriker gråter och springer. Jag lämnar alltså min katt liggande mitt i vägen i mörket. Jag lämnar henne där alldeles själv. Fy fan vad dåligt, Fy fan vilket svek!

Väl hemma tvingar jag Roffe att åka dit och hämta henne, precis som om han skulle vilja hantera vårt fina döda husdjur mer än jag. Han tar bilen och åker dit och får se katten sakta lyfta på huvudet i övrigt ligger kroppen helt platt på marken... Den värsta mardrömmen är här, katten är fortfarande vid liv varpå han åker hem för att hämta geväret och förkorta hennes lidande där på platsen.

Hans ord "Helen, katten lever fortfarande, vill du att jag tar hem henne eller vill du att jag ska..." får mig att fullständigt få panik och jag skriker att han måste skynda sig för hon får inte plågas mer. Skynda dig!

Min andning får jag ingen ordning på, får ingen luft och springer tillsist upp till Ida för att berätta. Hon får såklart också panik och skriker "vad ska jag göra?" Jag förklarar att vi inget kan göra men om hon vill se katten så får hon åka med Rolf och har också förklarat att han just nu letar gevär och rätt ammunition. Det förtvivlade stackars barnet rusar ner till bilen och Rolf och åker med.

Vad jag nu inte vet är att i stundens panik samt vårt vanliga flyttstök så hittar Roffe inte nyckeln till vapenskåpet varför han måste åka fram på byn för att låna ett gevär. Tiden som förflöt här är helt avgörande för vad som sen händer.

När Ida och Roffe kommer tillbaka till platsen där Pixel tidigare låg på vägen är hon inte längre kvar. De letar i diket och i något ögonblick hinner de såklart tänka att någon annan hittat/kört på henne ytterligare och därefter flyttat henne av vägen eller tagit med henne därifrån.

Tills de får syn på katten som sitter där nere i diket och sakta sakta kommer gående mot dem sen. Går rakt i famnen på Roffe som gruvsamt lyfter upp henne.

När de kommer sen kommer hem, med katten inlindad i en jacka och ropar, hon lever, hon lever Helen! Hinner jag aldrig riktigt fatta det stora i det innan ångesten och paniken griper tag över den här lemlästade, svårt sargade katten som nu lider så ofantligt. Jag vill bara fly och kan inte ens titta på henne där hon ligger i jackan, törs inte titta hur mycket hon egentligen lider och vill verkligen bara fly. Fy fan! Fyn fan vilket själviskt beteende. Jag klarar inget i situationen utan flyr i panik i bilen. Åker och åker, åker till stan för att köpa god kattmat och grädde.

Åker bil runt runt i natten och kan inte tänka, inte andas, och därhemma ligger katten och plågas. Fattar inte var all irrationalitet kommit ifrån, jag vill gärna tro att jag ändå är handlingskraftig och kan tänka klart även i svåra situationer. Nu vet jag att jag inte kan det.

En lång lång natt och morron, Ida ger sig iväg till veterinären på morronen och samtalet från Roffe aningen senare, efter att han pratat med Ida, där han säger katten kommer förmodligen att klara sig, "de hittar inga inre skador, allt mjuk i kroppen verkar helt" är befriande och först då börjar jag inse miraklet i det här.

På röntgen hittas ett trasigt revben, lungblödning och ev en liten skada på bröstbenet. Detta går inte att ta in verkligen.

Katten blir påkörd, lämnas på vägen, där hon alltså kan bli påkörd igen och igen, en borttappad nyckel försenar avlivningen som vi tror måste ske snabbt snabbt för att lindra hennes lidande gör att katten får de ögonblick hon behöver för att själv ta sig av vägen ner i diket, men kommer inte längre än att hon kan hittas.

Att katten har nio liv har från och med nu en helt ny och mer verklig innebörd.

TACK TACK SNÄLLA ROFFE, IDA och ALEXANDER för att ni klarade det som jag inte klarade. INNERLIGT TACK

Läget för älskade lilla fina Pixel just nu drygt 2 dygn senare är att hon äter och har klarat gå på lådan för att kissa. Hon har däremot inte lyckats göra 'b' på lådan. Hon dricker inget själv heller.

Hon går runt runt runt i högervarv och ser förmodligen dåligt för hon kan inte avståndsbedöma mat eller vattenskål utan lägger ner ansiktet i både mat och vatten och kanske är det därför hon inte dricker av vattnet.

Jamar ibland och det skär i min kropp att hon skall behöva ha ont. Hon är jättego och spinner och 'stångar' sitt huvud för att vara go däremellan. Vill inte gärna vara själv utan letar sällskap hela tiden.

Hon lever, vår fina lilla älskade katt lever och jag undrar över om det går att konvertera henne till innekatt framöver? Och Lex till koppelhund? Huset dit vi flyttar snart ligger intill en liten väg, men bilarna som kör där kör fort. För fort. Ger mig mardrömmar.




Till dig som körde på vår katt och sen lämnade henne där på vägen. Du är inte ett dugg bättre än mig. Fy fan för dig också! Fy fan!

Lyxmys

Jobbardagar i Sälenfjällen. Lindvallen närmare bestämt. Lite kvällsjobb som vi pimpat med glögg. Både årets Blossa-smak, Arabica samt en annan variant med cognacsspets, också den från Blossa. Väl godkända bägge två men favoriten blir Cognacsvarianten. Len och god.

Toppa det med lite salta pinnar så har ni en jobbmyskväll i Timmerbyn.

Versionsbytet gick dessutom finfint, livet på topp  :-)

Alldeles egen

Min fina pappa har ju en alldeles egen dag. Idag  :-) Det ska vi fira förstås, så vi promenerar dit mitt på da´n för lite fika.

Tindra och Nike är här och de är världens bästa flytthjälp. Igår körde vi ännu ett i raden av lass och här hemma börjar mängden som är kvar att kännas överkomlig. Jösses va grejor man kan ha!

Vi blev tvungen att käka hamburgare/kebab/pizza som belöning för slitet och förvånade tittar vi på varandra när tallrikarna på det lokala haket i Ytterån bärs in. Där, bland sallad och strips ligger en choklad-bit. Jaha???

Tröttade landade vi hemma i soffan med lördagsmys framför tv:n och somnade rätt snart allihop så därför är vi uppe med tuppen idag.

Nu blir det hundpromenad och sen ska vi pyssla lite farsdagskort innan vi drar iväg på firandet





Check på lite till....


Nämen va f*n

Hemmajobb idag liksom igår, jobbade någon timma i natt och 'tog' mig därför en timmas sovmorron men var ändå olidligt trött imorse, ont i huvudet, täppt i näsan och allmänt okry.

Den riktiga omfattningen av hur okry och/eller trött jag var insåg jag för en stund sedan.

Rushade till stan för att hinna med en solariestund innan jag lovat skjutsa Malin på flyget. Bråttom (som vanligt) och kastade av mig kläderna på kroken och vilar i värmen ett tag. Kliver upp och skall ta på mig kläderna och inser att både tunika och byxor hänger där på kroken helt rätt, dvs med rätsidan utåt. Hmmm få se nu, eftersom jag bara krängde av mig kläderna förväntade jag mig att de skulle hänga ut-å-in nu.

Nämen va f*n, det betyder att jag gått klädd ut-å-in. På affä´rn vid lunchtid också. Tvättrådslappen lite snyggt hängande där bak i rumpan. Får väl vara glad att jag jobbade hemma då. Tror jag.

Grattiskramar i massor

Ikväll har vi välkomnat Roffes brorsa till rätt sida av strecket. 40 bast idag. Hurra hurra hurra!!!


Avtackning på jobbet

Mannen haver nu aftjenat sitt straff som fartsyndare och jag har fått kicken som privatchaffis och återgår därmed till min ordinarie tjänst som kommentator/kartläsare. Skönt  :-D


Vajjert

Dvärsätt är förbaskat vackert, här finns otroligt fina promenadslingor och en av dem går längs vattnet i ett par kilometer eller mer. Skitfint.

November och inte en snöflinga i sikte. Lite märkligt.  Det är dessutom väldigt varmt för årstiden. Vi har haft mellan 5 och 10 grader varmt jättelänge. T om tidiga mornar då vi förväntar oss is på vägen och kylig luft


Flyttlass på gång

Lördagmorron och idag ska det köras grejor till nya huset. Första flyttlasset gick redan igår kväll, skall bli spännande att räkna hur många det blev allt som allt. Idag skall förråd skall tömmas och allt redan nerpackat flyttar vi redan nu. Resten får vänta några veckor till.

Men nu ska hunden promeneras och frukost intagas. Dags att sätta fart!

Kapten Haddock

Torsdag imorron och det är en alldeles särskild dag, värd att fira...

Sandra Martina är hemma och förärar oss sällskap. Trevligt som tusan och ikväll har vi hängt en stund på Bishop och sen varit på bio. Tintin i 3D. Ashäftig animering iaf. Det är ett drömjobb. Att jobba med färg och form och med den tekniken är en dröm.

Finns anledningar att fira den här dagen också. Att Malin fått fatt i en fin lägenhet i stan, om möjligt finare än den hon hade. Jösses vilket flax där! Blir ett herrans flyttande första helgen i december. Kul!

Nu var det dags att dra på pyjamasen och snarka några timmar. Åre-tur imorron, har jobbat hemma ett par dagar och längtar efter jobbsällskapet nu...

G´natt!


RSS 2.0
Follow on Bloglovin