Lediga dagar

Smygit upp, tänt några ljus och njuter av att sitta i soffhörnan och avsluta några jobbgrejor och bara må gott. Ett par dagars ledighet väntar och ute är det nu riktigt vintrigt och kallt. Vi har minus tjugo grader äntligen. 
 
Julhelgen har varit fin och själva julafton firades hos mamma och pappa som vanligt. God mat och bästa sällskapet <3  Joel som känner till detta med tomten var spänd och förväntansfull och höll utkik i fönstren. Emma som var för liten förra året och nu fick träffa tomten för första gången tyckte att det var läskigt till en början men eftersom tomten lämnade säcken utomhus och vinkade lite sådär på lagomt avstånd så var det roligt och spännande med honom trots allt  <3
 
Mannen som firade julen med sin stora familj här hemma fick en snöplig julafton med väldiga magsmärtor. Samma typ av smärtor som han haft ett flertal gånger tidigare. Det blev en tur in på sjukan... Ett par dagar senare så är han hemma igen. Utan blindtarm. Skönt lättad att den inte kan ställa till smärta mer. Kan inte låta bli att tycka att den borde hittats och tagits bort tidigare men får vara glad att den är det nu. 
 
Nu ska jag vänta på att det blir ljusare ut och ta med mig Lex på en skogspromenad. Längtat!
 
God Fortsättning!
 
 
 
 

Uppesittarkväll i stugan

Julafton om en liten stund. Lite märligt. Tiden har gått så fort. Nyss var det oktober och det fanns eoner av tid tänkte jag. Då. Nu vet jag bättre  ;-)  Känns som jag inte hunnit med en bråkdel av det som stod på önskelistan. 
 
Imorron blir det jobb, förväntar mig inte någon anstormning av joursamtal kanske och jobbar hemma. Lyxigt, så jag tänker att det får bli en långsam julaftonsmorron i pyjamas fram tills det är dags att åka till pappa och mamma för att som vanligt julmysa med fina familjen. 
 
Må så gott och god jul och gott nytt år!
 
 

I början av December 2015

Snart onsdag och ledig dag. Blir jobb ändå, men lite lagom mycket, har lite annat på agendan xå... Den här tiden före jul går i superfart och det är mycket jag vill hinna med. 
 
Helgen har vi spenderat i Östergötland. I fredags på finaste morbrors begravning. En särdeles vacker sådan egentligen men det är svårt att hantera ändå. Skär bitar ur hjärtat. Skönt att träffas allihop trots allt. Att få umgås och prata var bra. Den person som allra mest hade gillat att vi träffats allihopa fick inte vara med och det är så ledsamt. Ledsamt och irriterande. Va fasen liksom!
 
Jag och Roffe åkte tåg både ner och sen upp igen. Sker knappast igen. Herregud alltså. Vi hade någon slags romantiserad bild av tåg-åkandet. Lite mysigt sådär. Tog med oss vin, ost och kex och skulle må lite gott helt enkelt. Jamen för det första så gick det inte sitta i kupen alls. Sängarna var så tighta att det bara gick att lägga sig ner. Det blev för trångt att öppna en tidning för lite läsning liksom. För det andra så finns det ingen restaurangvagn. OK. Himla mysigt. Eller inte. Då blev det till att försöka knöka in sig i den minimala kupén med all packning. Försöka trixa sig ner i sängen på nåt sätt och sen ligga still där.
 
Till saken hör att det finns dam- respektive herr-kupé. OK. Det hade vi missat. Blev varse när det från överslafen hördes ett lite ängligt 'hallå' från en dam i nattlinne på översta britsen, när Rolf som är rädd axelbred helt plötsligt fyllde ut hela kupén. Konduktören var vänlig och erbjöd damen en annan sovplats. Haha... ingen tanke på att flytta på Rolf. Nä, den lilla damen behövde räddas tydligen  :-)
 
När vi efter en jädrigt lång natt utan sömn, började göra oss klar för att kliva av, försökte jag prata lite med damen och sa något i stil med ' ja alltså du behöver inte vara rädd att behöva åka med oss fler gånger för detta gör vi knappast om' så svarar hon torrt ' näe du, det gör inte jag heller'. :-)
 
Hemvägen erbjöd ännu mindre sömn. Dessutom lyckades jag bli utelåst ur kupén efter en tur på toa. Nyckeln passade inte, mina roomies vaknade inte när jag knackade och den lilla nödknappen 'vill tala med konduktör' var det ingen som hörsammade. Meeen gud vad kallt det var. Blev tvungen att gå fram och tillbaka mellan vagnarna för att hålla värmen. Ingen konduktör syntes till någonstans. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. I trosor och T-shirt. Jojo. Fy fasen vilken syn alltså. Tuuuur för mig att kupékamraten skulle av klockan 4 så efter en dryg timma fick jag komma in i värmen igen. 
 
Nä, inget mer tågande för min del. Jag nämnde det va?
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0
Follow on Bloglovin