Minus

Nämen nu känns det som gårdagens bnoustimma fattas idag. Tröööött. Gääääsp. Förkyld och ont i huvudet. Åååå vad jag skulle vilja släcka alla lampor och gå och lägga mig under täcke och filt igen. Brr... hutter hutter...

Färdiggnällt! Då drar vi mot Skutan igen då. Hej hopp

Bonustimma

Vaknade tidigt redan från början. Sommartids-omställningen förflyttade det hela till att bli okristligt tidigt. Halv sju. Halv 7, va e de för dj*vla tid på en ledig-söndag?

Gick ut för att leta katten, tordes inte ropa så högt men efter att Lexan och jag gjort 'by-rundan' så satt hon och väntade. Myskatten.

Jaha, nähä, undrar om man skall fortsätta städmanin då kanske? En stund till. Ska ta med mig Tindra och Nike och dra till stan på familjefika tänkte jag. Joel ska visst träffa Byggar Bob. The Greatest typ of all om man frågar skruttungen.

Johopp. Då städar jag lite köksskåp då  :-)

Start rolling the dice

Lördagkväll och hemmet är stökigare än ever. Städar, plockar, slänger, städar, plockar slänger och packnar ner. Försöker förbereda så mycket inför flytten som bara möjligt är. Det kommer bli tight om tid gissar jag.

Lite förkyld tror jag visst, ont i njurarna och lite 'slö' och täppt i näsan. Ingen större fara som ni hör.

Jättekul kväll igår. Bluesfestival i stan och vi kikade på Louise Hoffsten. En underbar artist med en fantastisk röst. Som mannen sa idag: "Hon känns verkligen som en person som ÄR sin musik". Hon känns innerlig och äkta rakt igenom. Märkt av sin sjukdom men så entuiasmerande och gav ett härligt uppträdande...

Visst en ny platta på gång också.

Här en ett par gamla godingar som jag lyssnar på medan jag städare vidare  :-)



Skön lördagkväll och fortsatt skön söndag på er!


Extra tankar till B ikväll... håll ut och kämpa!

Dagens roligaste

Mannen som hör dåligare än genomsnittet och pga av det får till en del dråpligheter.... Har ju inte hänt bara en gång om man säger så. Lär inte vara den sista gången heller kan man tro.

Hunden kliar sig förfärligt och har gjort ett tag och jag har därför googlat mig fram till lite fakta om löss/loppor och andra otrevligheter. Berättar detta för mannen och presenterar lite fakta som jag läst på nätet.

Berättar att man kan se dem med ögat, både lopporna, loppbarnen och äggen och att vi alltså borde kika extra noga på Lex...

Han är tyst en stund och säger sen:
-- Va?!! Ska man se dem i ögat?

Hahhaaa... fy f*n va roligt... Säga ett par sanningens ord samtidigt då kanske  :-)   :-)   :-)



Längtan...

Ibland stramar det i PhotoShop-tarmen och jag skulle vilja ha det i fickan för att närhelst kunna greja lite.

En tur till stugan skulle dessutom sitta fint. Längesen sist nu


Vintern knackade precis på...

... och det här känns länge sen


Hackat och malet

Morron bland (Åre)fjällen... kurar i soffan medan Roffe masade sig ut med en trött hund. Hör på tv:n att det varit en stor hack-attack på nätet. Irriterande såklart och jag får se till att checka alla mina lösenord. Dags att förnya den floran lite. En påminnelse om att inte vara så naiv helt enkelt. Finns det några 'säkra' system egentligen? Småfnissade en aning när Aftonbladets representant (som jag glömt namnet på) tvärsäkert säger att det går att maila krypterat till honom och i nästa sekund osäkert och obekvämt harklar sig, skruvar oroligt på sig, skrattar lite nervöst och säger att han inte vill berätta vilken krypteringsnyckel han använder. Johopp... nämen då drar vi upp på kontoret då. Heeeej

Söndag igen

Jamensådärja. Då har vi gjort slut på ledigheten då. Igen.

Några smakprov:

Matsuccé på Älgjaktsmiddagen i fredags. Har aldrig ätit så god älgfilé någonsin. Världsklass! Kocken lärde ut ett och annat tips som skall provas också.

Varit iväg och kikat på och omkring huset ett par tillfällen. Längtar och känner mig jädrigt rastlös. Inga svar från Lantmäteriet ännu. Åhhhh va träligt  :c

Familjefika, 2stycken till och med. Bästaste!

Malin har campat hemmavid hela helgen  c:

Tjuvlånat syskonbarn, både litet och några större. Myst och mått gott bara...




Jag och Tindra fick med oss Joel på hundpromenaden där vi letade granris att bädda fint runt fågelbordet med...


Dags för en F-fräckis igen


 
En 92-årig man flyttade in på ett ålderdomshem där han mötte en 90-årig kvinna och det var kärlek vid första ögonkastet. Efter att ha tillbringat ett par veckor tillsammans sa mannen:

- Vi har ju passerat våra sexuellt aktiva år, så jag undrar om du skulle tycka att det var okej att bara hålla min penis i din hand?

Kvinnan blev först något förvånad över förslaget, men sa:
- Ja, inte kan det vara till någon skada att bara hålla i den.

Och de kommande veckorna kunde man hitta paret på en av parkbänkarna, kvinnan med mannens penis i sin hand. En dag dök dock mannen inte upp. Kvinnan blev orolig och gav sig ut och letade efter honom. Ett par bänkar längre ner i parken fann hon honom tillsammans med en annan kvinna. Den första kvinnan såg var att den andra kvinnan höll mannens penis i sin hand, hon blev mycket upprörd och skrek åt mannen:

- Jag trodde att vi hade något speciellt, men nu hittar jag dig i parken med en annan kvinna som håller din penis i sin hand. Vad har hon som inte jag har?

Mannen tittade upp med ett leende och sa:

- Parkinsons.

Vi fortsätter fira...

Idag är det fina svägerskan Elin och om ett par dagar hennes lillasyster. Grattiskramar till dem!






Originalbilden är inte min, den har jag hittat på FB hos Elin


Fredagsfräckis

Fredagsfräckis! Jo, jag vet att det är söndag...
Ännu en gång är källan FB. Jag får aldrig roliga historier och bus på mailen nu för tiden. Får ni?


Barnen i andra klass har fått en ny fröken.
När hon skriver på tavlan säger Pelle:  
- Fröken du är rakad under armen!

Fröken blir upprörd över detta och säger till Pelle: 
- Jag tycker inte om att du säger så du kan gå hem!

Nästa dag skriver fröken åter på tavlan och lyfter sin andra arm och Pelle säger:
- Fröken du är rakad under din andra arm ochså!

Denna gång blir fröken riktigt arg och säger till Pelle:
- Nu kan du gå hem och stanna hemma resten av veckan!

På måndagen är Pelle tillbaka i skolan, när fröken skriver på tavlan tappar hon kritan
och böjer sig fram för att plocka upp den. Pelle ställer sig upp
tar väskan går mot dörren och säger:
- Vi ses i trean

Ingen vanlig söndag


Kämpa

Kämpa på B! Kämpa, vi är många som gör det tillsammans med dig!

Te-nie

Jag har en Sony Ericsson som när jag inte ser mig för gör jätteroliga ordkombinationer. Gäller att inte vara för snabb när man mailar eller messar alltså...

Finns fler som lider av samma T9-åkomma märkte jag alldeles nyss  :-)

Samlar in pengar till en present och hade därför messat till några om det, hade dock glömt att nämna mitt kontonummer...

Någon noterar det och tillbaka till mig kommer frågan:

Vilket är ditt solonummer?

Hahaaaa...


Får man verkligen göra så?

Det här är svårt att skriva utan att lämna ut eller göra andra människor illa, jag gör mitt bästa för att åtminstonde få lufta en del av alla tankar som virvlar runt om och om igen. För det är så den här jobbiga historien gjort i flera år vid det här laget. Virvlat upp och ställt till med oreda i tankarna om och om igen.

Det hela gör mig ledsen, frustrerad, arg, förtvivlad och det är så jobbigt att de mörka tankarna naggar i kanten och hotar med hopplöshet allt oftare.

En familj bryter upp, på ett av de mest uppslitande sätt som möjligt är. För alla inblandade. Många, långa hårda ord och handlingar. Följt av ett koppel med lögner och ett fyrverkeri med 'sanningar' som inte på något sätt går att verifiera. Svart och vitt. Inte en enda gråskala någonstans. Två (minst) helt olika skildringar.

Om allt.

Mitt i stormen befinner sig små barn. Det är vad som hänt och händer med och omkring dessa två som skapar all denna förtvivlan.

Det fanns innan allt det här svarta ett stort stycke gemenskap och omtanke mellan stora och små kusiner mellan vuxna och barn i alla kombinationer. Många tillfällen att umgås på. Många tillfällen att säga 'hej på dig... hur mår du?' 'hur går det i skolan?' Skolavslutningar att fira med tårta och glass. Födelsedagar med extra fin tårta och grillmiddagar i solen. Inga konstigheter alls, helt vanliga tillfällen att umgås bara. Som vilka andra familjer som helst. Så var det. Innan det svarta.

Omtanken finns kvar, eller snarare önskan om att få visa omtanke, intresse och att få berömma fina teckningar, höra om tappade tänder och om ponnyhästen som står på önskelistan av tomten. Önskan och viljan finns kvar. Inte möjligheten. Det får tårar att trilla och ibland också ilskan att flöda i blodet.

Det är så svårt att beskriva maktlösheten och hopplösheten i det här och känslan av att inte ha några som helst rättigheter att ta till. Att helt enkelt bara tvingas till att ge upp. Låta det passera för att inte själv förgås av tanken.
Kommer de någonsin att få veta att det var många som försökte få möjlighet att umgås, försökte få uppvakta med presenter eller bara ringa för att få pratas vid? Kommer de nånsin få veta att både julklappar och presenter aldrig fick möjligheten att komma fram?

I den svartaste av hålor gömmer sig onda tankar om att det här bara är ett maktspel, där någon ser till att hålla spelet på sin sida för att straffa och intetgöra andra sidan. Om och om igen. Där lögnerna nu blivit så många och långa att de är ett trassel helt omöjligt att reda ut och att det därför är lättare att undvika all form av kontakt. Därför är det enklare att strunta i att svara på teleonsamtal och sms. Helt enkelt att ignorera. I samma håla sipprar också tankarna om vad som överhuvudtaget varit sant i hela den här historien. Vad har varit lögn och vad har varit sanning egentligen? Tvivlet gnager sig fast ju längre tiden går.

Vad tror barnen om all oss som helt plötsligt inte hör av oss, som aldrig kommer på födelsedagar, som aldrig skickar julkort eller vill åka på bio? Vad tror de hände egentligen?

Hoppet står till att det någon gång kommer en möjlighet att få berätta hur det var, vad som egentligen hände och hur det kändes. Någon gång. Då. Kanske är det för sent, men berättelsen kan förhoppningsvis ändå få tillkännages. Det är mitt hopp.










En solig lördag på ingång...

Mycket märkligt detta med hela veckans oändliga längtan och väntan på sovmorron. När den väl är möjlig inträffar det ännu märkligare fenomenet att jag är pigg före 8. Va f***n?!

Gårdagkvällen spenderades i tv-soffan under en filt. Vilsamt och skönt, antar att det vilandet bidragit till den uteblivna sovmorronen.  

Nåja, ser ut att bli en fin dag och då får jag passa på att utnyttja det. En lös plan om att vinterstäda stugan har strukits och då blir det plats för t ex sortering/städning av förråd. `

Fattar att det låter as-trist men det är det inte.  :-) En skön känsla infinner sig när det välstädade/sorterade och framförallt utrensade förrådet tittar fram efter några timmar i kaos. Här är sparat så mycket märkligt som det är skönt att bli av med, va sägs om några gamla datorskärmar väldigt pre plattskärm t ex? När tänkte jag använda dem igen kan jag undra. Exakt när? 

Ungefär hur många påsar som helst med sommarskor, då pratar vi flip-flop och andra stranddojjor som definitivt inte kommer trampas runt i mer. Näpp, blir skönt att rensa bort skrotet. Leaning is the thing!

Skön lördag på er!

Tankarna är hos B

... som kämpar på. Vi hejar på allt vad vi kan. Detta fixar du!

Till dig:

>


I ett hus vid skogens slut...

Hit hoppas vi om allt går i lås att vi kommer bära alla våra flyttkartonger någon gång runt jul/nyår. I en röd (näe blå e den ju) liten stuga i skogen...


Som sirap

... trögt som sirap är det här på bloggen. Huvva va glest mellan inläggen.

Måste iaf se till att uppdatera er på den gångna helgen och framförallt på The Photoshopday 2011 som jag insöp varje sekund av. Så inspirerande och intressant! Mest photshop-inspirerande var Mikael Lugnegård, en trivsam norrlänning. Industridesigner med fordon som passion. Han jobbar med photoshop på ett helt annat sätt än mig. Han skapar direkt, ritar, målar och kreerar häftiga visioner av fordon. Sagolikt!

Sara Arnolds äventyr Carried Away inspirerade och fascinerade också, liksom övriga föreläsare. Tack kära Abbepappan för chansen att tävla hos dig och tack alla som röstade. TACK! Den här inspirationen kommer dröja sig kvar länge länge hoppas jag och tänkte plocka fram lite av den då och då fördelat under vinterns mörka kvällar  :-)

RSS 2.0
Follow on Bloglovin