19 år och nåra timmar
Annars vid den tiden:
E14 som fram till dess gått rakt genom byn blev invigd och har sedan dess gått utanför byn. Vägen drogs plötsligt i övre Dvärsätt och vid ett tillfälle satt ett förvirrat lodjur uppe på en av viadukterna och kollade på den breda och starkt trafikerade vägen nedanför. Undrade säkert vad som hände med hans jaktmarker...
Byn kämpade för att vägen skulle fortsätta att gå när nere så att säga. Så här i efterhand så undrar jag, hur tusan tänkte vi då? Idag är det helt otänkbart att all den trafik (mycket och tung) skulle gå genom den här lilla byn där husen står upprade nära vägkanten. Nej fy, vilken tur att det blev som det blev.
Vi bodde på den sk lärarbostaden, vilket var en skitmysig lägenhet alldeles till den gamla skolan här i byn. Lägenhet men ändå med egen trädgård osv osv. Sandras rum var en klädkammare som vi målade i vitt med en rosa bård. Där rymdes bara en liten barnsäng och en pall. Gulligt...
Vi åkte en saab 99:a årsmodell okänd. Silverfärgad och med något söndertuggad inredning bak.
Tuggandet i bilen stod en av våra dobermanns för. Hon var skvatt galen och hette Acita. En dobermannhanne hade vi oxå, den lugnaste coolaste hund vi någonsin haft. Boss kallade vi honom, eller Bosse eller Knotan. Skulle släppt in vem som helst mitt i natten (gjorde det oxå vid nå´ra tillfällen).
Utöver det hade vi åxå en papegoja (en indisk halsbandsparakit) som hette Ekke. Han var helt grön, med röd näbb och med en markerad kant på halsen (halsbandet). Han var inte särskilt tam men var lös och flög runt mycket. Älskade att bada i diskhon bland annat och satt i diskstället för att torka. Hade en otroligt hög och gäll röst så vi gav bort honom till en familj på byn där han blev supertam.
Jag jobbade på Wise´nska bokhandeln i Östersund och Sandras pappa jobbade på Möbelhuset här i byn...
På byn fanns två mackar (shell och esso som det hette då), varav den ena är kvar fortfarande fast utbyggd till att vara en livsmedelsbutik (iaf kompletteringsbutik). Fanns oxå en konsumbutik (Servus) där man kunde handla allt allt allt. Då pratar vi om allt från kryddor till hästskor och spik. En jättegammal och sliten butik där jag senare jobbade.
Skolan i byn låg vid indalsälven (där vi bodde) rymde klasserna 1-6. En av lärarna jobbar fortfarande kvar på byns nya skola som var färdig för invigning 6 år senare (då Sandra började förskolan). Kul, Heja Rolf!
Huset vi bor i nu fanns inte, här var bara en gammal väg fram till en badplats och fårhagar runtomkring. Området runt nya skolan fanns inte heller, där var bara en fotbollsplan och en grusgrop.
Minnen...
Hmmm, en lång nostalgitripp blev det här på Sandras 19:e födelsedag. Jag som inte blivit en endaste dag äldre inser ändå att det hänt massor ;-)
Vid den tiden var jag och min dåvarande sambo upp till dvärsätt för att hämta och lämna en del möbler och grejer. Han jobbade på Matfors möbler då och jag åkte med som sällskap.Här snöar det inte men blåser fruktansvärt kallt!
Trevlig helg!