Vuxna människor
Har hänt en tråkig grej här på jobbet och jag kan inte riktigt smälta att det har hänt här, här på MITT jobb, vi är inte så´na alls här på kontoret. Trodde jag.
En jättemysig person, glad och trevlig och väldigt lättsam tjej på alla sett har valt att själv säga upp sig för att hon känt sig utfryst och åsidosatt. Inte i sitt dagliga arbete men däremot i det sociala umgänget på arbetsplatsen. Blir ledsen när jag tänker på att hon känt så och att jag inte fattade att nå´t var galet när hon dök upp här uppe hos oss på IT och fikade lite den freda´n. Halvstressad, det ringde en del och jag hann lixom inte ägna henne den uppmärksamheten som jag självklart skulle gjort om jag då fattat hur det låg till...
Väldig stark individ oxå våran C, hon tog mod till sig att komma på jobbet måndagen efter och på ett möte rakt ut berätta om varför hon sagt upp sig och vände sig direkt till de personer som hade del i det. Urstarkt gjort! Nu finns det iaf inget som går att 'tolka' eller missförstå eller ana eller tro. Alla vet varför hon sa upp sig. Hon har sagt hur det kändes för henne. Punkt.
Nu kan man hoppas att de som varit delaktig i detta reder ut situationen och tar det till sig som en lärdom och inte går vidare som om inget hänt.
Jag tvivlar
Sitter på jobbet och det blir kväll/nattjobb här idag. Versionsbyte på gång och just nu väntar jag på att det skall stänga lite avdelningar. Bye for now
Ja du sådana människor brukar sällan ta åt sig och gärna skylla ifrån sig och speciellt på den som är drabbad,snacka om att hon är stark som vågade säga som det var,sådana människor ska beundras och hejas fram.