För kort

För kort blev Farbror Bengts liv. Han var min pappas kusin och han tillbringade delar av sina somrar här uppe i norr hos mamma och pappa. Väldigt go, glad och otroligt snäll. Minns särskilt hans sköna dialekt, Fagerstamål får vi väl kalla det eftersom det var där han bodde.

Han hann inte bli mer än strax över 60 och hade sett fram emot att få gå i pension om nå´t eller nå´ra år. Prostatacancern som tog över hela hans kropp,  avslutade i söndags morse hans liv och han fick somna in förhoppningsvis fri från smärtorna. Det som känns mest ledsamt är att jag tror att han var rätt ensam. Han hade haft sällskap under hela lördagen men när det var dags att ta adjö så var han själv med sjukhuspersonalen. Inga andra släktingar kvar i livet förutom sina kusiner.

Självklart fattas han, Farbror Bengt. Hoppas det finns en plats i himlen där han kan vara tokig, rolig och glad igen. ¨


För kort blev oxå den här dagen. Egentligen är de nog för korta allihopa när jag tänker efter. Åtminstonde de flesta.
Det är en del borden/måsten den här kvällen som inte kommer bli av. Nåja, bara att ta nya tag
Min goa familj
0 kommentarer