Helens Vardag

Lägesrapport från soffhörnan...
Huvudvärken från i fredags har mattats av till att var uthärdlig. Jag lever på Citodon och Voltaren uppblandat med Kåvepenin. Schysst blandning och jag känner mig lätt berusad hela dagarna  :-)

Nä det var ingen kul erfarenhet, fredagnatten trodde jag inte att jag skulle överleva utan att bli galen eller instängd på psyket eller nå´t. Fy för den lede vilken panik innan det fanns nå´ra piller som började verka i min kropp. My goodness.

Raka vägen från älgjaktsmiddagen in på akuten med ett huvud som bara bultade och med ett ansikte som började domna bit för bit från ögat och neråt. Läskigt och lätt panikartat. Tänkte för mig själv och försökte hålla reda på hur många alvedon jag egentligen tryckt i mig sen tidig fm. Alldeles för många var det och jag var rädd för att de skulle ställa frågan. De gjorde de inte. Tur.

En del tester gjordes, kändes märkliga där och då men hade säkert nå´t syfte, men mitt tålamod var på bristningsgränsen och jag klarade inte att koncentrera mig tillräckligt för att göra klart dem. Tusen frågor om hur det kändes, var det började osv osv. Slutade med diverse nålstick och mätningar och sen stora dosen med piller som skulle dämpa allt. Det var ungefär där som jag trodde att jag skulle bli galen. På riktigt. Tänkte för mig själv att jag skulle ge det hela 30 minuter. Nedräkningen började och jag ville inget hellre än att klockan skulle bli 02:30. Vandrade runt i rummet och glodde på varenda lite skruv, varenda liten detalj minutiöst och kikade tillbaka på klockan igen för att plågsamt inse att det inte gått mer än ett par minuter. Fy f*n vilken plåga dessa ynka 30 minuter var. Men sen... Äntligen kunde kroppen slappna av... in i dimman.

Vaknade upp med nya undersökningar och sen en jädra lång väntan på röntgen. Roffes teori om att det onda härrörde från en inflammerad tand tjatade och ältade jag på röntgen så tillsist röntgade de även käkarna. Inget spännande hittades och med en dusk recept i handen kunde jag få åka hem (efter lite mera tjat).

Finns två teorier här, den ena är Roffes tand-teori och den andra är Doktorns bihåleinflammantionsteori. Mitt ansikte är fortfarande domnat och svullet men svullnaden har gått tillbaka såpass att jag förmodligen inte längre väcker anstöt om jag går ut. Huvudvärken går att hålla på plats med Citodon och Voltaren så jag bara lullar på i halvdimman så länge. En tandläkartid hade jag idag som jag hade hoppats massor på. Tänkte att herr Tandläkare har bättre koll på hur det skall se ut i truten än vad Fru Akutläkare har. Fick inte komma när jag bevisligen är full med någon infektion/inflammantion.. Nästa vecka får jag svar på om jag har någon tand som kan vara upprinnelsen till det här eller om jag nu har bihåleinflammation.

Märkligt är det i bägge fallen: Har ingen tand som är ond, och har inte varit förkyld på ett bra tag... märkligt som sagt

En annan gång skall jag berätta om vilken jädra idiot som befann sig på akuten samtidigt som mig. Gör mig upprörd att bara tänka på...