Envis som synden
Vi har suttit en stund i köket och snackat och hunden har inte för en sekund slutat tro att han tillsist skall få möjlighet att knapra på lite piller från den eftertraktade portionen Whiskas. Han har kört med alla trix han kan vilket inkluderar sitta fint och snällt, krafsa och be med sina bara tassar, se mild och timid ut, skälla, gnälla, åla fram mot matkoppen i tron om att man inte syns till att så småningom helt desperad stå och krafsa som en dåre 2cm från skålen och samtidigt morrande visa sitt missnöje.
Ändå förlorade han. Snopen står han nu i sin egen skål och tuggar högljutt. Sneglar hitåt och hoppas fortfarande på att under skall ske.
Ja, dessa hundar. Vår ena äter ALLT och då menar jag allt! Den andra är kräsen mot det mesta UTOM det hon kan eller tror sig kunna "tjuva". Suck! Gick så långt att vi provade med råttfälla, en gång funkade det sen lärde hon sig mycket försiktigt flytta undan den..