Helens Vardag

Någon har fyllt 50 och har nu haft en vecka på sig att landa i det faktum att han fyller halvsekel. Hur det gått?

Sådär faktiskt. Har klippt sig idag, sidecut och färgat håret svart, köpt ett par skatarjeans samt ett par sneakers, en på tok för stor skjorta och några jyssta stora tunga kedjor till halsprydnat. Hänger ute på byn med lonkan under armen mest för jämnan.

Nä kanske inte riktigt så desperat är han. Än.

Annars... apropå desperat. Han köper fler nya golfklubbor än jag hinner köpa anti-age-krämer, ger dem ett par svingars chans innan de är utdömda till stillsamt liv på en oattraktiv plats i bagen i bästa fall. I sämsta fall blir det ett liv i evigt mörker i förrådet. Såvida brorsan inte hinner få tag på dem förstås... 

Just det där desperata kan man ju lätt relatera till en viss åldershets. Börjar bli bråttom att imponera ordentligt med den perfekta svingen, det låga handikappet och den bästa scoren. Det finns inte all tid i världen att nå den våta drömmen om att slå de längsta och rakaste drive-arna there is. Eller iaf i länet. På klubben. Eller i vart fall bland polarna.

Va hände med den svarta sportbilen? Den är såld och nu står på parkeringen en skinande ny och fin bil. Jättefin. Inget sportutförande längre. Nope. Mer praktiskt med en bil som inte e så studsig. Jovisst.
Färgen är röd. Skitsnygg men inte så tufft och fränt. O mer praktiskt. De e ju lite opraktiskt med en svart för de ser ju smutisg ut direkt. Jovisst igen. 

Sa jag att han fyllt 50? Jo, ja sa det va? Sa jag att han tänker dra en vecka på golfresa till sol-land? Utan mig? Jo, i förra inlägget. Har jag sagt att jag är avundsjuk? Nähä... de e ja inte heller. Inte det minsta. Jasså kan man tro det? Jaha... jaha. Men du´rå!