Helens Vardag

Snart onsdag och ledig dag. Blir jobb ändå, men lite lagom mycket, har lite annat på agendan xå... Den här tiden före jul går i superfart och det är mycket jag vill hinna med. 

 

Helgen har vi spenderat i Östergötland. I fredags på finaste morbrors begravning. En särdeles vacker sådan egentligen men det är svårt att hantera ändå. Skär bitar ur hjärtat. Skönt att träffas allihop trots allt. Att få umgås och prata var bra. Den person som allra mest hade gillat att vi träffats allihopa fick inte vara med och det är så ledsamt. Ledsamt och irriterande. Va fasen liksom!

 

Jag och Roffe åkte tåg både ner och sen upp igen. Sker knappast igen. Herregud alltså. Vi hade någon slags romantiserad bild av tåg-åkandet. Lite mysigt sådär. Tog med oss vin, ost och kex och skulle må lite gott helt enkelt. Jamen för det första så gick det inte sitta i kupen alls. Sängarna var så tighta att det bara gick att lägga sig ner. Det blev för trångt att öppna en tidning för lite läsning liksom. För det andra så finns det ingen restaurangvagn. OK. Himla mysigt. Eller inte. Då blev det till att försöka knöka in sig i den minimala kupén med all packning. Försöka trixa sig ner i sängen på nåt sätt och sen ligga still där.

 

Till saken hör att det finns dam- respektive herr-kupé. OK. Det hade vi missat. Blev varse när det från överslafen hördes ett lite ängligt 'hallå' från en dam i nattlinne på översta britsen, när Rolf som är rädd axelbred helt plötsligt fyllde ut hela kupén. Konduktören var vänlig och erbjöd damen en annan sovplats. Haha... ingen tanke på att flytta på Rolf. Nä, den lilla damen behövde räddas tydligen  :-)

 

När vi efter en jädrigt lång natt utan sömn, började göra oss klar för att kliva av, försökte jag prata lite med damen och sa något i stil med ' ja alltså du behöver inte vara rädd att behöva åka med oss fler gånger för detta gör vi knappast om' så svarar hon torrt ' näe du, det gör inte jag heller'. :-)

 

Hemvägen erbjöd ännu mindre sömn. Dessutom lyckades jag bli utelåst ur kupén efter en tur på toa. Nyckeln passade inte, mina roomies vaknade inte när jag knackade och den lilla nödknappen 'vill tala med konduktör' var det ingen som hörsammade. Meeen gud vad kallt det var. Blev tvungen att gå fram och tillbaka mellan vagnarna för att hålla värmen. Ingen konduktör syntes till någonstans. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. I trosor och T-shirt. Jojo. Fy fasen vilken syn alltså. Tuuuur för mig att kupékamraten skulle av klockan 4 så efter en dryg timma fick jag komma in i värmen igen. 

 

Nä, inget mer tågande för min del. Jag nämnde det va?